Press "Enter" to skip to content

Drogernas blick mötte mig

Sitter på trikken, ibland får jag bara så otroligt ont i hjärtat av att se folk som är nerkörda i drog träsket. Folk som går runt med en Tom blick och ser döda ut. Levande döda… Som om döden redan tagit dem men de vägrar följa med.

Unga tjejer och killar som skulle kunna vara du och jag… Var och en med sin egen smärtsamma historia.. Vem hade väl kunnat föreställa sig detta liv som ung. Smärta.

Sedan jag flyttade till Oslo så känns drågerna närmre.. Heroinisterna är många och överallt. Uteliggarna, de trasiga bortglömda medborgarna som ingen vill se eller höra. Som spöken vandrar de omkring.

Många gånger gör jag som alla andra, vänder bort blicken och ser på något annat, något annat som gör mig glad.

Men ibland, ibland så möts våra blickar och det gör ont. Hur kan vi i ett land som detta, ett av världens rikaste, låta folk leva på detta vis. Hur kan vi inte bry oss tillräckligt.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *