Press "Enter" to skip to content

känslor rinner ut..

Vet inte vart jag ska börja detta inlägg.. vet inte hur mycket utav mina känslor jag kan och vågar blotta just nu.

Jag är arg, ledsen, besviken .. men inte förvånad. Hur kan en släkting, en nära sådan.. en som man borde känna ut och invändigt.. en som man borde ha som allra allra närmsta vän- vara så fel. Varför tar folk så otroligt idiotiska beslut, varför struntar man helt i de som påverkas av de idiotiska beslut man tar.

Det var det absolut sista jag behövde utsättas för just nu, stress, djupa tankar och funderingar som håller mig vaken långt in i natten. Jag har mina egna bekymmer, mina egna rädslor att ta i tu med just nu. Om ett par timmar ligger jag där på Ullevål kvinnoklinik. Jag kanske blottar för mycket nu.. berättar för mycket om mig själv.. men så får det vara, för endast genom att skriva kan jag bearbeta de känslor som just i detta ögonblick har kontrollen.

Det är en banalt ingrepp, utan komplikationer (oftast) .. men jag är rädd. Det är känsligt.. och jag känner mig inte helt rätt.

Ush.

Jag har satt på mig mitt breda ganska vita leende ett bra tag nu .. gjort annat, låtit mig slukas av diverse aktiviteter.. redigerat bilder i timtal.. engagerat mig i min nära väns bebis födande.. jobbat.. rest.. men den här dagen skulle komma. det visste jag.. och hur jag än vred och vände så kunde den inte undvikas.

Nåja, nu fick jag som sagt mycket annat att tänka på.. tusen hjärtligt tack kära ”släkting” …. för nu vet jag att jag måste sluta bry mig. Det kanske blir lättare så.. för när jag älskade dig och du svek mig gång på gång så gjorde det allt för ont.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *